Vad dog graafs son av

Jag gick igenom en tuff separation, och Magdalena, som hade sin del av just det, kom med råd och urin. För en månad sedan förlorade den otroliga Magdalena Graaf sin äldste son Isaac, bara 19 år gammal, under tragiska omständigheter. Vi hade kontakt under den här perioden, vi pratade inte, Magdalena kunde inte förstå helt, men vi skrev till varandra.

Brevet hjälper henne igår i hennes smärtsamma blogginlägg där hon skrev om sin sons begravning i fredags. Hans mor? Så fel, så orealistiskt. Jag minns hans första steg. När han tappade sina barntänder. När han var mörk och vi botades tillsammans i hans lilla säng. Födelsedagar, skolavslutningar, när vi kämpade med oss genom motgångar och vann. När han fick sin första mopp.

Lycka efter att ha fått mitt första jobb", skriver Magdalena Graaf och beskriver dagen som vacker, men oerhört smärtsam, med tårar och gränslös sorg - men också glädje och trevliga minnen. Hon kan fortfarande inte prata, men textmeddelandena efter blogginlägget, som jag vad dog graafs son av kalla Philip, hennes man och hennes största stöd genom hemskt. Enligt Philip Larsson verkar det faktum att det var en månad nästan otänkbart, tiden går vidare, för alltid och för de dåliga.

Våra familjer och närmaste vänner, de han gillade mest, alla som älskade att vara med Isaac. Han beskriver de senaste fyra veckorna som " dimmiga." Magdalena pratade med sin äldste son två timmar före hans död, de lagade middag tillsammans, skämtade och skrattade. Hon skriver i en blogg att "han var så lycklig, så framtid för livet. Han gillade lägenheten i Gerda, han dekorerade den i jordens färger och var så stolt." Det var viktigt att vara väldigt nära familjen, och vi var hela tiden.

Färgade batteriljus var en otrolig kraft på grund av det. Magdalena Graaf och Philip Larsson har en son Charlie, 2 år, tillsammans med ett tidigare äktenskap med den tidigare målvakten i fotbollslandslaget, Magnus Hedman, hon har sönerna Tristan, 9 år, och Lancelot, enligt Philip var Magnus Hedman ett stort stöd genom krisen.

Det finns bara ett sätt när detta händer. Allt annat runt omkring, utom barn och familj, blir irrelevant i det här sammanhanget, säger han och fortsätter: - Magdalena och jag har varit tillsammans i fem år nu, och jag är så glad att vi var tvungna att närma oss varandra. Isaac var en fantastisk kille, Jag vet att det, precis som sin mamma, får oss att förstå varandra och kan stödja varandra på ett helt annat sätt, naturligtvis, utan att stå på stativet och titta på.

Även om jag inte kan jämföra min sorg med Magdalenas så är det mycket värre, jag förstår att det är jävligt viktigt att komma och hålla sig vaken under dagen och sova ordentligt när hon ska sova. Hon är extremt stark i sin sorg, utan att tänka på det, hon stöder oss andra i familjen. Jag minns särskilt en av krönikorna i Expressen den sommaren för fem år sedan, som Magdalena Graaf skrev från sin semester, ensam med sina fyra söner i Italien: "Jag är rädd för döden, rädd för att få cancer, rädd vad dog graafs son av att göra mina medmänniskor ledsna och besvikna, rädd för att vara ensam, rädd för att simma på djupt vatten, rädd för getingar, rädd för att dyka från broar, och jag upplever fullständig död från att flyga.

Så som du vet är sommaren en riktig utmaning. Under mina två festliga veckor här på Sardinien förmedlar dagarna inte min egen rädsla för barnen." Hon slutade skratta och berättade att receptionisten på hotellet hade tagit henne då år för sin man. Isaac är äcklad och vägrar nu att ligga bredvid mig på stranden. Jag tror att det kommer att bli bra.

Eller, som Magdalena Graaf själv uttrycker det på sin blogg: "att vara med min mamma stärker mig. Jag kan känna mig liten och jag behöver inte vara stark. Gråter i mammas famn."Inlägget" fyra veckor med försvunna personer "från Magdalenas blogg "imorgon" var fyra veckor långt. Fyra veckor fyllda med minnesluckor, panikångest, tårar och smärta. En omänsklig smärta som helt förlamar en.

Tiden stod helt stilla på något konstigt sätt, även om det fortfarande känns som en evighet? Det är omöjligt att beskriva smärtan du känner i ord. Det är nådelöst, tufft, skakande och så fruktansvärt vad dog graafs son av. Det händer i vågor. Stora kalla, fantastiska och starka vågor som träffar benen, och med en fast och spasmodisk hand runt håret kommer man att drunkna. Du känner luften, du vet inte vad ytan eller botten är.

Allt är svart, bara chock och svart. Det känns som om någon bar ett hjärta ur bröstet. Hänsynslöst grävde ut bröstet och lämnade ett stort hål. Jag tvingade mig själv att hålla mig vaken. Han försökte utsätta mig för små uppgifter varje dag.Sömnen var en fristad. Men med sömn kommer mardrömmar. Man tror att alla tårar är över. Att du inte kan gråta längre.

Men då är tårarna fyllda och det finns inget stopp eller slut. Min vackra vackra Isaac. Jag ser honom överallt. Jag kan höra honom i korridoren. Titta på honom vid ytterdörren, i hans rum, vid köksbordet. Han älskade sin kafelatta. Han frågade mig alltid om "han skulle göra kaffe till mamma" på våra promenader. Kommer han aldrig att göra kaffe åt mig igen?! Denna kunskap är som en spark i magen.

I Graaf Sisters berättar hon om en smärtsam morgon när hennes liv förändrades för alltid. Det var den knackningen som du inte vill ha på jorden, den sjuka knackningen som inte kan beskrivas, den kan inte förklaras. Detta hål, detta hålrum. Denna rädsla är när du tar någonstans. när du ser det . när du ser de dystra ansikten på de människor som var ute, är något fel.

Hon fortsätter att säga: "Jag vet fortfarande inte vad som hände om han snubblade, om han satt på räcken på balkongerna, om han föll, om han hoppade. vad som faktiskt hände. Men min mammas hjärta säger att detta inte var planerat och inte hade för avsikt att dö. Magdalena om öppenhet i Graafsystrarna. när Hunt, Magdalena Graaf, träffas på presskonferensen inför premiären av Graafsystrarna berättar hon om hur det är att vara så öppen och privat i programmet.

Annonsen är uppenbarligen ofiltrerad med den, det är inte något jag nu tycker att jag borde ha lämnat osagt. Vi har ju både Hannah och jag med våra bloggar länge, så vi har begränsningar när det blir för privat. Var det självklart att prata om alla dessa känsliga saker, eller har du varit med produktion tidigare? Vi litade på dem så mycket, så det fanns ingen konstighet.