Kurder och araber

Efter Kuwaitkriget förklarade FN en skyddszon norr om latitud E. Efter kriget ökade det kurdiska politiska inflytandet i norra Irak och i hela landet. I det irakiska parlamentsvalet i januari vann Kurdistans Demokratiska patriotiska allians 75 platser, och partiets ledare, Jalal Talabani, blev Iraks president. Iran [redigera Wikitext] fördelning av den kurdiska befolkningen i Iran baserat på provinser skillnaden mellan situationen för kurderna i Iran och deras situation i Turkiet och Irak har två förklaringar.

Kurderna delar historiska rötter med perserna, och det kurdiska språket är nära besläktat med persiska, eftersom båda språken tillhör den iranska språkgruppen. Toleransen mot etniska minoriteter var lägre i Turkiet och Irak än i Iran. Under första världskriget regerade den politiskt svaga Qajar-dynastin i Iran. Den kurdiska stamledaren Simko Shihak, känd för sitt mord på iranska kristna,[27] lyckades skapa ett kort oberoende för sin stam i Urmia i nordvästra Iran.

I februari blev Reza Khan krigsminister i samband med kuppen i Persien och utropades till kung av landet av Pahlavi-dynastin. Han försvarade framgångsrikt Irans territoriella självständighet mot Simcoe och andra militanta stamledare. Den 16 augusti bildades den kurdiska Ungdomsutskottet av Komala-in-Jian-in-Kurd i staden Mahabad med Sovjetunionens militära och ideologiska stöd. Redan ett år tidigare hade Moskva etablerat nära kontakt med lokala kurdiska stamledare för att stärka sitt inflytande och säkerställa försörjningen bank kort swedbank sina ockupationsstyrkor, och den mest framstående av dessa ledare var Kazi Mohammed.

Den 15 December proklamerade Qazi Mohammed och hans anhängare Republiken Mahabad, vilket orsakade en "Irancrizen" efter den framgångsrika diplomatin av den iranska premiärministern Ahmed Qavam i December. Iran återställde det ockuperade territoriet, och både Folkrepubliken Azerbajdzjan och Mahabadrepubliken föll snabbt. Den 31 mars hängdes Kazi Muhammad för förräderi. I augusti avskedades Mossadeq av statskuppen, känd som statskuppen i Iran, initierad av USA och Storbritannien.

Efter kuppen konsoliderade Shah Mohammad Reza Pahlavi sin konstitutionella auktoritet i landet. Den kurdiska traditionella eliten integrerades i statsapparaten, och vissa fick höga politiska ämnen. Många kurder stödde upproret, även om majoriteten av kurderna är sunnimuslimer, medan andra iranska minoriteter är shiiter. Förväntningarna var höga, men Ayatollah Khomeini gjorde snart klart kurder och araber kurdisk autonomi skulle vara helt oacceptabel eftersom den motsäger tanken på islams Ummah.

Politiska partier är inte tillåtna i Iran, men den Islamiska republiken Irans konstitution har försäkrat etniska minoriteter rätten till kulturell autonomi och undervisning på sitt modersmål. Under regimskiftet uppstod ett politiskt vakuum, och lokala politiker, liksom på andra håll i landet, tog kortvarig kontroll över vissa kurdiska områden. Under våren bröt strider ut mellan kurdiska milisgrupper och den iranska militären, vilket ledde till att centralregeringen kunde återta kontrollen.

Sedan kriget mellan Iran och Irak bröt ut i September har kurderna kallats till handling från båda sidor. På grund av den kurder och araber uppladdningen kunde Iran inleda en offensiv mot oppositionen som regimen ansåg vara anti-revolutionär Zedd-e enqel xvib. I Iran är det kurdiska språket ett tillåtet språk, och musik på det kurdiska språket sänds på Iransk statlig TV och radio.

De syriska kurderna deltog aktivt i det syriska inbördeskriget, som började på grund av inbördeskriget i landet, de syriska kurderna med YPG-milisen i spetsen tog kontroll över stora länder i norra Syrien. Det finns faktiskt tre regioner som tillsammans utgör den så kallade federationen i norra Syrien, även kallad Rohava. Regionerna består också av andra etniska grupper: araber, assyrier och turkmener.

Både de syriska och Turkiska regimerna har länge sett kurderna i Syrien som ett hot mot deras intressen, eftersom kurderna vill ha större självständighet. Under de senaste decennierna har Turkiet genomfört flera militära operationer mot beväpnade kurdiska grupper i norra Syrien och Irak. Assadfamiljen har styrt Syrien med järnhand i årtionden. Foto: Wikimedia Commons Turkiet attackerar Kurder i Syrien och Irak under åren efter den kurder och araber våren, som utlöste det syriska inbördeskriget och uppkomsten av den Islamiska Staten i Syrien och Irak, var kurderna djupt involverade i kriget i båda länderna i båda länderna.

Efter fält Turkiet har passivt kämpat mot det länge, delvis för att de har gemensamma fiender. Turkiet ser både Assadregimen och de kurdiska krigarna som ett hot. Turkiet hade fortfarande en dold agenda med sitt stöd, vilket uttrycktes i det faktum att Turkiska bombplan främst riktade sig mot kurdiska mål, både i Turkiet, Irak och Syrien.

Turkiets krig mot kurderna fortsatte även efter att kampen mot kurderna slutade kurder och araber många kurder och araber November inledde Turkiet nya attacker mot dylan obrien skadad kurdiska grupper i norra Syrien och Irak. Kurderna i Irak under perioden var ett krig mellan Irak och Iran. Under kriget försökte båda staterna förena sig med kurderna som bodde i motsatt land och attackerade sin egen kurdiska befolkning eftersom de var associerade med fienden.

Resultatet var att situationen med kurderna på båda sidor av gränsen försämrades. Den irakiska regimen, inklusive Saddam Hussein i spetsen, har använt kemiska vapen mot kurderna på ett sätt som kan kallas folkmord. Det exakta antalet döda är osäkert, men de kurdiska autonoma myndigheterna i Irak tror att omkring civila kurder dödades.

Således inrättades säkra zoner för kurderna, genom vilka de irakiska myndigheterna nekades luftrum genom norra Irak. Flygförbudet i norra Irak ledde till att kurderna kunde inrätta sin egen kurdiska nationalförsamling. De två kurdiska grupperna var i väpnad konflikt med varandra under lång tid, men ingick ett eldupphör och sedan också ett samarbetsavtal.

Målet var bland annat att störta Saddam Husseins regim. Många irakiska kurder stödde invasionen, och förändringarna skapade nya möjligheter för kurdiskt självstyre. Läs mer om Irakkriget här. Den kurdiska autonomin införlivades i den nya irakiska konstitutionen av Jalal Talabani samma år som Iraks President och blev det första kurdiska statschefen i världen.

Sedan dess har kurderna mött kurder och araber ny fiende i Irak och Syrien, nämligen terroristorganisationen Islamiska Staten. Kurdiska grupper har varit bland de ledande militära motståndarna som är på plats, både i Syrien och Irak, och har fått stöd från USA. Kurderna har engagemang i norra Irak, men har inte en oberoende och oberoende stat. Bilden visar en amerikansk soldat som placerar en amerikansk flagga på en staty som visar Saddam Hussein för att markera sin seger.

De bor främst i gränsområdena mot Irak och Turkiet, i nordvästra Iran. Kurder utgör cirka 10 procent av den iranska befolkningen och har ibland levt under attack från den iranska staten. I flera decennier har partiet kämpat för kurdisk autonomi och har varit i strid med islamistiska härskare i Iran sedan revolutionen. Iran har attackerat dessa kurdiska områden i grannlandet vid många tillfällen.

På hösten var det som hände att den iranska regimen anklagade exilgrupper för att stå bakom stora, regimkritiska demonstrationer i Iran. Demonstrationer bröt ut efter att Kurge Mahsa Amini dog i den iranska Moralpolisens förråd den 16 September. FN: s roll i konflikten har valt att hålla sig borta från konflikter som involverar en oberoende kurdisk stat.

FN är dock involverat i kurdernas rättigheter i Turkiet och arbetar för att förbättra landets behandling av etniska minoriteter. FN har också arbetat för att säkerställa säkerheten för kurder i norra Irak, bland annat genom att föreslå ett flygförbud. Tidslinjen för konflikter i västra Asien, slutet på de Ottomanska rikets regioner som vi idag känner till som Turkiet, Syrien och Irak, var under lång tid en del av en mycket större politisk, social och religiös ordning som kallades det ottomanska eller ottomanska riket.

Det var ett Sunni imperium, där turkarna dominerade araberna, kurderna och andra i mer än ett år - fram till slutet av första världskriget. Detta ledde till att Turkiets stat bildades i de områden som vi känner idag, eftersom Iran och Afghanistan inte ingick i det ottomanska riket. Det Ottomanska rikets utbrytning av "Kurdistan" när första världskriget besegrade det redan svaga ottomanska riket, grep de europeiska makterna det mesta av makten i området.

När EU-medborgarna kom överens om var gränsen skulle gå i Mellanöstern, var det kurdiska samhället uppdelat i fyra olika länder: Turkiet, Syrien, Irak och Iran.